Boströms mönstrar av och det blir en lång dags färd mot natt

Setur Marina Antalya – Marina Alanya, 70 nm

Såsar på. Väntar på att vi ska få tanka klockan tio.. Lång frukost med saffransbröd (enligt vissa i besättningen), men de facto majsbröd. Gult och fluffigt, men ingen höjdare. Längtar efter bageribröd. Poolbesök med sötvatten! Lunch från Migros; hummus, vindolmar, melon och lite annat smått och gott. Varmt, varmt här i marinan, nu blir det havsbadet.

Sista färden sommaren 2022

Ställer klockan på tre, Ulf och Carina har beställt taxi till 03.30, sedan drar vi också! Sträckan till vår vinterhamn i Alanya är 80 distans vilket tar minst sexton timmar och jag vill inte segla natt utan plotter. I Piloten beskrivs sträckan, i motsats till de hittillsvarande, lång och rak med få vikar. Hamnar och ankringsvikar är obefintliga, det är för dåligt skydd.

Det verkar som att den förhärskande vinden består av land- och sjöbris. Vinden tenderar att följa kusten och tyvärr visar Windy att den kommer från sydost och virvlar in i den stora bukten för att forsa MOT Antalya, dvs rakt mot oss. Inte så bra…Den verkliga faran längs den här kusten är de karabatiska vindarna som kan blåsa med aggressiv styrka på natten. Särskilt farligt vid Taurusbergen strax innan Alanya. Det avgör saken, det blir ingen nattsegling.

Området som sträcker ut sig mellan städerna heter Pamfylien. En stor bördig slätt som genomborras av flera floder. Enligt traditionen var det överlevare från Troja som bosatte sig här, de första grekiska kolonisatörerna. Men det är mer troligt att segrarna i det kriget (akajerna), var de första grekiska invandrarna. Det grekiska order Pamphylia betyder folkstammarnas folk vilket bekräftar befolkningens blandade ursprung.

Vaknar kl tre, klockan har inte ringt? Vi ställde den på 03.45 fast vi visste att taxin var beställd till 03.30…det var nog ingen som tänkte så långt… Som tur är var Carina på hugget och vaknade i tid. Vi följer med till taxin och strax efter drar vi också. På med flytvästarna och ut i mörkret, lite spännande är det.

Stora dyningar, tack och lov inte så mycket vind. Kattaja gungar fram, än så länge ganska lätt. Mörkt som i en säck men ljusen från Antalya följer oss ännu om babord.

En halvtimma avklarad, vi sitter på varsin sida och håller utkik; någon båt här och där.

Månen som en liggande skära omgiven av sitt glittrande stjärnhov. Nu passerar vi något som blinkar frenetiskt, ja det var ju bojen vi letade efter.

En timme senare lämnar vi ljusen från land. Into the dark…

Långt där ute ser man lanternorna från ett fartyg, ovanför oss tjuter flygplanen på väg inför landning. Lite kyligt i vinddraget, jag snor en badhandduk hårt omkring mig. Ljusen där framme utkristalliseras och tar form i gryningen, röd lanterna – på väg in mot land (babords sida vänd mot oss). Nu försvann den, vart tog den vägen? Klockan är sex, solen stiger upp snart, vore skönt att få lite belysning över det mörka havet.

Nu blir himlen framför oss alldeles röd, äntligen soluppgång. Konstaterar att den båt vi spanat på är ett stillaliggande militärfartyg.

Den snäva bidevinden/motvinden ökar…den gula sollampan har hunnit en bit på sin bana på himlavalvet.

Vattnet blåsvart och avskräckande. Äntligen börjar solen att värma oss, det är inte varje dag vi uppskattar det! Kattaja kämpar på.

Vinden ökar ytterligare, rak motvind sju sekundmeter, färden blir i skumpigaste laget. Windy säger att den kommer att öka ytterligare och vrida åt SSO, lika illa det för oss. Vi kryper ihop på kaptensstolen lutade mot varandra och läser. Tittar upp med jämna mellanrum för att kolla om kusten är klar.

Långt om babord skymtar land i ett tjockt soldis. Ser fram emot lunchen, det händer inte så mycket på den här resan, vi är alldeles ensamma nu. Kattaja ålar (eller crawlar?) sig skickligt fram mellan motvågorna. Hotell efter hotell passeras, oattraktiva semesterbyar likaså, inte så naturskön sträcka som vi är vana vid. Men öster om Side, ungefär halvvägs, går de höga Taurusbergen ner till kusten och mynnar ut i ännu ett magiskt landskap med grönklädda kullar.

Vad är det för monster som kommer tuffande?

Alanya har varit ett farligt piratnäste i gamla tider vilket dagens utflyktsbåtar anspelar på.

Vid 15 siktar vi den mäktiga klippan där marinan är belägen. Wow, det har gått mycket fortare än beräknat, drygt tolv timmar istället för sexton som vi beräknade. Tror att det bara var 70 distans mellan städerna, vilket förklarar saken.

Lägger till vid ponton C ungefär 16.30. Det hann aldrig bli natt, som tur var. Nu är vi i hamn med årets båtberättelse.

Alanya Marina

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s