Turkcellkort i Kas och för lite bad

Kalkan – Kas, 18 nm

Vår färd mellan Fetyive och Kas

Vaknar före sex precis som vanligt, Fortfarande mörkt ute, det tar nog tid innan soluppgången kan skönjas här inne bakom de höga bergen. Kattaja gungar intensivt, men lågmält, från sida till sida. Det kommer in lite dyningar i vår vik, men de är bara rogivande.

Yesiliköy Limani, Kalkan

När jag stiger ut i salongen ser jag att solen är på gång i öster! det är bara det att sovrumsfönstret (sovrummet är i förpiken), vetter mot väster och den massiva bergväggen täckt med mörkt grön pinje, vilken lurar mig. Vi ligger på svaj och vinden kommer från väst, vilket betyder att fören lägger sig mot vindens riktning eftersom ankaret sitter där. Nu vet jag knappt vad jag förklarar…

Känns faktiskt lite kyligt när det blåser in genom takluckorna, jag drar ned dem lite grann. Annars är det en stor fördel när man ligger på svaj, då den förhärskande meltemin skänker svalka.

Tomas sover fortfarande, (såklart). Jag brygger kaffe i termosen och yogar på fördäck. Ibland är livet enkelt.

Simmar i ett akvarium igen. ”Mina” ljusblå fiskar med gul stjärt möter mig! Er har jag inte träffat på länge. Crawlar, tror jag knäckt koden nu, men får avstämma med Katrin på badhuset där hemma.

Planerar dagens etapp, det blir Kas, antikens Antiphellos. Tomas turkiska telefonkort verkar vara slut och det är vårt enda sätt att ha kontakt med omvärlden. Särskilt nu när valvakan närmar sig…

Lättar ankare strax efter tio och drar. Men måste först vänta på Tomas som jagar fiskmotiv med sin systemkamera. Alltid lika skönt när vi är på väg igen, och så fläktar det så befriande.

Vi går tydligen ut samtidigt med alla guleter idag, de ligger på en lång rad vid horisonten. Västlig vind, 4 sm, rakt i ryggen, räcker inte för segling.

Två timmar senare svänger vi in mot Kas och har den grekiska ön Kastellorizon på styrbords sida. Plottern har flimrat så Tomas stänger av den, men vi har backup genom plattan. Hoppas att det bara är överhettning. För överhettade är i a f vi, men vi går inte att stänga av. Lääängtar efter ett bad!

Längs hela sträckan följer en kustbilväg som byggdes så sent som 1980. Innan dess var Kas en isolerad liten by eller som Ebbe uttrycker det ”en dammig slumrande landsortshåla”. Kas ligger vid foten av 700 meter höga bergssluttningar, i en nymåneformad bukt. Byn är väl skyddad av den grekiska ön Kastellorizon från väster och den smala halvön Curkurbag Yamadasi i norr. Liksom många andra byar var Kas grekisk till 1922 då den återbefolkades av turkar från Anatolien och Balkan. Samtliga greker utväxlades, liksom turkar från Grekland. Nu dominerar turisterna?

Tankar och lägger oss i viken utanför marinan, inte lämpligt att bada här tyvärr. Jag försmäktar!

Första ankringsplatsen i Kas
Tomas sätter på sig sina skor inför stadsbesöket

Heikell beskriver Kas som en av de mest förtjusande platserna längs den här kusten. Vi får väl se nu när vi går iland för att uppdatera telefonkortet.

Köper glass, frukt och bröd. Fotar några sarkofager som vi passerar, De är utspridda lite här och där, i ett nyttjas den något så ovarsamt som en ”lekstuga”.

Sarkofagerna är vackra gravmonument, minnen från antikens Anthipellos. De står på bergssluttningarna, på höjder och stränder och består av stenkistor som huggits ur ett enda klippblock. Locket är format som en upp- och nedvänd båt.

Vi byter ankringsplats! Härinne i det här sumphålet kan man ju inte bada. Nu blir det en kamp med tiden, vill inte komma fram till en okänd vik efter mörkrets inbrott. Stampar oss ut i åtta sekundmeters motvind, men faller snart av och styr mot Bayindir Limani på ”baksidan” av marinan. Ankrar vid 19 på elva meters djup längst in i viken tillsammans med fyra andra katamaraner och några kölbåtar. Jag tar chansen att få svalka mig en andra gång idag…obeskrivligt skönt. Vi äter resterna från gårdagens middag tillsammans med ett ljuvligt gott olivbröd från besöket på Migros idag.

Till sist, är Kas så förtjusande som Heikell beskriver? Nja, det tycker inte jag, men vårt besök blev kort så min utsago är kanske inte rättvisande. Däremot är landskapet hisnande med de ståtliga hotfulla massiva bergen så nära.

Måste berätta att vi fick ett tråkigt besked idag, läste det inte förrän nu. Katrin berättar att hon och Bengt testats positivt för covid! Då har ju med största sannolikhet även vi det! Måste informera Ulf och Carina som planerar att mönstra på om några dagar….jag är frisk men Tomas hostar fortfarande…vill de ändå komma? Det smittar ju mest i början…ja, det är deras beslut.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s